I denna vecka pratar vi om hur krypträningen hjälper barnet att bedöma sina omvärld, på temat kroppslig utveckling och perception.
Att börja krypa innebär en oändlig mängd misstag och misslyckanden innan den nya förmågan sätter sig. Idag menar forskarna att just den inlärningsprocessen medför att barnet samtidigt tränas att bedöma omgivningen och sin egen förmåga. Man har också sett att förmågan att krypa också påverkar barnets rädsla på andra sätt. Att ta sig fram fysiskt i världen både utmanar och hjälper barnet i dess mentala utveckling.
Barnets nya förmågor ställer det inför nya utmaningar
För en månad sedan beskrev vi att barn i den här åldern litar mer på sina föräldrars signaler än på sina egna intryck. För att visa detta använde forskarna ett glasgolv med ett fingerat ”stup” under. Ett stup som var ofarligt men som uppfattades som verkligt av barnen.
Samma situation har också använts för att studera hur barns sinnesintryck och uppfattning om omvärlden förändras när de börjar krypa. Även i den här studien placerades barn som just lärt sig krypa på glasgolvet för att se om de skulle krypa ut över stupet eller inte. Det visade sig att samtliga barn undvek “stupet” medan yngre barn, som ännu inte kunde krypa, däremot glatt hasade fram mot ”stupet”. Resultaten tolkades som att barn som ännu inte lärt sig krypa inte uppfattade faror i omgivningen. Man tänkte sig att den förmågan kom först i samband med att barnen kunde ta sig fram för egen maskin. Men ytterligare experiment visade att den tolkningen var felaktig. Även om de yngre barnen inte undvek stupet uppfattade de det faktiskt. Redan vid tre månaders ålder påverkades hjärt- och andningsfrekvensen när barnen såg ”stupet, deras ögon vidgades och de reagerade på faran rent kroppsligt.
Hur hänger då detta ihop? Om barn redan vid tre månader kunde uppfatta hot i omgivningen, varför undvek de dem inte? Efter ytterligare experiment landade forskarna så småningom i kunskapen om att både förmågan till djupseende och rädsla för höjder (och risk att ramla) är medfödda och därmed skyddar för barns överlevnad. Men de insåg också att förmågan att krypa spelar en avgörande roll för hur barn uppfattar utmaningar. Det är först när de börjar ta sig fram för egen maskin som de inser konsekvenserna av att ge sig ut på farliga ställen. Och man tror att det är just erfarenhet av att ramla, trilla och göra sig illa som bidrar till inlärningen.
Typiska beteenden:
- Utforskar världen
- Vågar prova nya saker
- Skiftar i humör
- Söker bekräftelse och trygghet parallellt med att visa självständighet