Psykologen Eva Lyberg träffar många mammor som känner sig otillräckliga och deppiga. Här förklarar hon hur det kan kännas och varför samt ger dig en rad goda råd för att du ska må bra tillsammans med din bebis.
Tänk dig följande scenario:
Du är föräldraledig och har varit mycket ensam hemma med din tre månaders bebis. I lördags fick du en halvdag för dig själv, utan din bebis. Hur kändes det efteråt?
A) ”Åh det var så skönt! Det behövde jag verkligen! Kunde verkligen koppla av en stund”.
B) ”Det kändes som jag kunde slappna av för första gången på länge. Saknade inte ens bebisen när de var borta. Och nu är jag så orolig. Jag undrar om jag tycker om henne så mycket som jag borde eftersom det känns så här….”
Så många gånger har jag hört bebismammor svara som i B. Ofta är det kvinnor som kämpar med sitt föräldraskap. Är i ett ständigt ifrågasättande av sig själva. Gör jag rätt? Mår mitt barn bra? Har mitt barn en trygg anknytning? Ofta är det kvinnor som är ensamma hemma med sin bebis på dagarna. Som ser till att bebisen får allt den behöver. Sätter nästan alla egna behov åt sidan. Som behovet av att träffa andra vuxna på dagarna, att träna, att sova en stund efter en vaknatt.
Hemmalivet med bebis glorifieras i sociala medier och av omgivningen som rosenrött och underbart härligt. ”Njut nu, den här tiden kommer aldrig tillbaka”. Det gör det extra besvärligt om du som nybliven mamma känner att det här är det värsta du varit med om...När ångest, ledsenhet, trötthet och känslor av övergivenhet kommer på besök dagligen. När du längtar tillbaka till jobbet. Och de rosenröda, lyckliga stunderna lyser med sin frånvaro.
Men helt ärligt: om vi tar blandar en dos sömnbrist under längre tid + nästan inga ”pauser i arbetet” + otillräckliga måltider + understimulering av hjärnan + ensamhet större delen av dagen för en frisk människa, så har vi ett rätt fungerande recept för att laga en depression. Lägger vi till komplikationer eller trauma runt födelsen, kanske en mamma-barnseparation efter födelsen och sen strul med amningen så blir receptet ännu stabilare. Så hur ska du nu veta om det är deprimerad du är? Eller bara allmänt trött och ”lite kinkig”? Eller bara du som har lite svårt att fatta hur det kan vara så fantastiskt...?
Så här brukar jag tänka: Ett symptom som alltid kommer med halsfluss är halsont. Ett symptom som alltid kommer med depression är skuld- och otillräcklighetskänslor. Ett symptom som (nästan) alltid kommer med förlossningsdepression är att du känner dig otillräcklig som förälder.
Fast du gör allt för att ge ditt barn det allra bästa så känns det som du inte riktigt älskar barnet så som du borde. Du undrar vad det är för fel på dig. Jagas av tankarna på om ditt barn skadas av att du aldrig känner dig glad. Tänker att bebisen kanske inte tycker om dig, eller ens vet att det är du som är mamman. Känslan av att vem som helst skulle funka lika bra… kanske t o m bättre för bebisen än vad du är. Det här är depressionens språk. Ungefär så här låter det i alltför många bebismammors inre värld. Men det syns väldigt sällan på utsidan att det är så här mörkt.
Så vad kan du göra för känna tillit och trygghet med att du är den bästa mamma din bebis kan ha? 1) Om du vill att ditt barn ska ha en mamma som mår bra, så behöver du, och din eventuella partner, göra allt ni kan för att den mamman ska må bra.
2) Låt alla som finns runt omkring er komma med bidrag efter förmåga. Vem kan gå ut med bebin i vagnen en stund? Vem kan komma över med lunch? Handla en matkasse?
3) Sök sällskap. Det sämsta sällskap du kan ha när du är deppig är dina egna tankar. Träffa andra så mycket du kan. Din partner, eller vänner, behövs hemma nu.
4) Prioritera din sömn. Öva på att vila i avslappning om du har svårt att sova. Har du partner är detta ännu ett område att samarbeta omkring.
5) Checka ut från bebisansvaret ibland = någon annan tar över. Din hjärna är ständigt påkopplad när du är ensam med bebin och den behöver pauser för att orka i längden!
6) Gör något bara för dig, något du blir glad av, som fyller upp din bränsletank. Du, och alla bebismammor, behöver mer än bebisen för att känna nöjdhet och glädje i livet.
7) Följ allmänna anti-deppråd så gott det går: träning (promenader och yoga i vardagsrummet räknas), vara i naturen och äta så näringsrik mat du kan. Och acceptera. Det här kanske inte är den rosenrödaste lyckligaste tiden i ditt liv.
Men det går att komma till en plats där du känner tillit till dig själv som förälder. Där du ser att ditt barn har det bra med dig, känner sig trygg med dig, tycker om att vara med dig. Där du kan vila i den insikten och känslan inifrån av att vara ”good enough”.
Källor:
- Lyberg E., (2021) Anknytning och samspel i barnhälsovården. Gothia Kompetens AB