Under februari och mars är fenomenet allra vanligast. I februari upplevs risken så hög att månaden till och med fått smeknamnet vabruari. Men i sanningens namn blir små barn sjuka även under övriga året. I genomsnitt har nämligen barn under 4 år mellan 6 och 20 infektioner per år. Ens förhoppningar om att klara sig från vinterkräksjuka och influensa är alltså naiva om man ser till statistiken. Tanken att barn ska vara på förskolan och föräldrarna på sina jobb krockar helt enkelt med hur små barns immunsystem fungerar.
Vab står för ”Vård Av Barn” och är en fruktad företeelse när man har deadlines och viktiga möten på jobbet. Samtidigt är det en unik förmån där vi får ersättning av staten för att ta hand om våra krassliga små älsklingar. Rättigheten att ”vabba” har skapats för att både kvinnor och män ska kunna kombinera arbetsliv och föräldraskap. Ändå kan feberblanka ögon hos ens lilla 20 månaders utlösa fler känslor än medlidande.
Trots att rättigheten att vabba funnits länge och en normalbegåvad allmänhet känner till sårbarheten hos småbarns immunsystem kan det kännas tungt att meddela sina arbetskamrater att det är dags igen. ”Kan det verkligen vara möjligt att han är sjuk igen”, fantiserar man att de viskar bakom ens rygg. Inte nog med att man själv får svårt att klara sina arbetsuppgifter alltså, man dras dessutom lätt med skuldkänslor över att det drabbar andra på jobbet.
För att hantera tillvaron väljer många därför att vobba, dvs att arbeta hemifrån när barnet är sjukt. Ibland funkar det utmärkt. Man smyger in arbetsuppgifterna när barnet ändå sover och behöver bara ta ut vab på deltid. Men lika ofta blir det varken hackat eller malet. Barnet gnäller och vill ha sällskap, får tillbringa alldeles för mycket tid framför skärmen och vab-myset lyser med sin frånvaro. Eller så tänker man glatt att det kommer funka att jobba hemifrån eftersom barnet är på bättringsvägen och glömmer vilken energi-boost en 20 månaders kan få när en infektion lämnar kroppen.
En bonus är att även arbetande släktingar har rätt att vabba. Men skuldkänslorna kan omfatta även dem. Handen på hjärtat är morfars jobb inte mindre viktigt än ens eget och innerst inne vet man att han kan drabbas hårt om han själv smittas av barnets infektioner.
Planera för vab
Även gentemot en medförälder kan skuldkänslorna blomma. Vanligare är dock konflikter om vems tur det är. Att dividera om vems jobb som är viktigast smörjer inte direkt kärleksrelationen. Och om barnen är närvarande är det direkt olämpligt. Generellt sett tar kvinnor ut de flesta vab-dagarna. Är inte det en genuint ömsesidig överenskommelse finns risk att en sådan orättvisa föder irritation. Att planera för vab är därför det enda raka. På så sätt undviker man hetsiga samtal när de ringer från förskolan och kan stämma av sina kalendrar och se till att man inte bokar in viktigheter samtidigt. Exempel på vab-planering är ansvar för vissa veckodagar. Har jag jour för vab måndagar och tisdagar kan jag i bästa fall planera in mina möten under de andra dagarna. Man kan också öronmärka veckor, ha en månadsplanering eller ta ut halva vab-dagar genom att bytas av på lunchen. Att till och med räkna med att vab-ersättning kommer ersätta lönen under en del av månaden kan också underlätta den ekonomiska planeringen.
Det viktigaste när man vabbar är faktiskt att vara nära sitt barn, pyssla om, ge omsorg och se till att det har det så bra som möjligt. Barns anknytningssystem är särskilt känsligt när det är ynkligt och sjukt och att ta hand om det då stärker anknytningsrelationen. Barnet behöver känna att man finns där för det och har tid. Och att kapitulera inför det faktum att barnet behöver dig kan faktiskt minska stress och dåligt samvete. Allt kan man inte styra. I bästa fall kan vabbandet också fungera som en livförsäkring mot stress och utbrändhet. Eller åtminstone ge en chansen att vara nära sitt lilla barn.
Källor:
- Bergström M., (2021) Lyhört föräldraskap. Bonnier Fakta
- Bergström M., (2012) Att bli mamma. Tankar och känslor kring att vänta, föda och leva med barn. Bonnier Fakta