I denna vecka pratar vi mer om den nyföddas medvetandetillstånd, på temat mental utveckling/hjärnans utveckling/beteende.
Födelsen är en utmanande omställning för barnet. Inte bara för lungorna som ska dra sitt första andetag, utan också för dess hjärna. Tillvaron här, utanför livmodern, är pepprad med intryck och stimulans.
För att skydda den nyfödda hjärnan och ge den chans att bearbeta alla intryck så är barnets medvetandetillstånd nyanserade. Forskarna har identifierat sex sådana medvetandetillstånd hos nyfödda och dessa kan ge ledtrådar till vad barnet behöver och när det är mottagligt för kontakt. En stor del av dygnet sover den nyfödda och är därmed avskärmad från intryck. När barnet sover djupt ligger det tyst och stilla. Ögonen är slutna och andningen djup och regelbunden. Djupsömnen är nödvändig för barnets tillväxt eftersom tillväxthormonerna då flödar.
Den andra typen av sömn kallas den aktiva, lätta sömnen. Barnet kan då röra sig, ögonen är slutna men man kan ana ögonrörelser under ögonlocken. Barnet reagerar på ljud, kan rycka till och skifta ansiktsuttryck. Kanske gör det sugrörelser, grimaserar eller ler i sömnen. Andningen är oregelbunden och grund. Forskarna tror att hjärnan växer och bearbetar erfarenheter och intryck under denna sömnfas.
Mellan sömn och vakenhet
Ett tillstånd som barnet kan befinna sig i under långa stunder är olika grader av dåsighet. I detta tillstånd skiftar barnet mellan uppmärksamhet och avskärmning. Det tittar kanske men fäster inte blicken. Barnet växlar mellan att titta och att slumra, kan röra sig och andas regelbundet men mindre djupt än när det sover. Dåsigheten kan antingen leda till att barnet somnar eller vaknar till. Att stimulera barnet är lämpligt när det nyligen sovit. Har det däremot varit vaket en stund är det bra att begränsa intrycken så att barnet kan somna in utan att skrika.
Barnets medvetandetillstånd skiftar - lär dig läsa av barnets signaler
Som förälder upplever man ofta de stunder då barnet är vaket, aktivt och uppmärksamt som de härligaste. Det är då man får mest kontakt med barnet. Ögonen kan vara vidöppna och tyckas ta in hela världen. Kanske är barnet koncentrerat på vad det ser och därför tyst och stilla i kroppen.
Att ha barnet på skötbordet kan vara fint under de här stunderna, liksom att luta sig fram så att det får optimala förutsättningar att se ens ansikte. Ett avstånd på ungefär trettio centimeter brukar anses lagom. Efter en stund kan tillståndet av aktiv vakenhet skifta till ett medvetandetillstånd där barnet är aktivt men oroligt. Detta är ett övergångstillstånd till gråt. Barnet är fortfarande vaket och kan ibland avledas med stimulans men behöver framför allt få hjälp att komma till ro. Under den här fasen rör barnet armar och ben på ett ryckigt, okoordinerat sätt och kroppsrörelserna bidrar ytterligare till barnets otillfredsställelse. Beteendet är en signal om att hjärnan fått tillräckligt med stimulans.
Om barnet inte får hjälp att skärma av kan det varva upp och övergå till att skrika. Barnets skrik är det tillstånd vi reagerar starkast på som föräldrar (utom möjligtvis den förtrollande fasen av aktiv vakenhet). Skriket tvingar oss att reagera, träffar oss rakt i hjärnans centrum för katastrofberedskap och får oss att reagera rent kroppsligt. Tyvärr har naturen inte tagit hänsyn till att det är svårare att lugna ett skrikande barn när man själv är upprörd. All kraft har istället satsat på att få oss att reagera. Eftersom barnet inte klarar sig utan vår omvårdnad får vi ju inte missa den här signalen.
Framöver kommer ni lära er att läsa av barnets medvetandetillstånd. Barnet kommer ha fler och längre stunder av aktiv vakenhet och en tydligare rytm mellan sömn och vila. Vägen till att lära sig tolka barnets kommunikation i de olika medvetandetillstånden går genom att finnas med och iaktta dess beteende. Belöningen under processen är barnets vakna stunder, när det tar in er och sin omvärld.
Typiska beteenden:
- Söker kontakt
- Skiftar i humör
- Signalerar med hjälp av kroppsrörelser
- Interagerar mer