I denna vecka pratar vi om vad som händer när barnet börjar gå, på temat kognitiv utveckling.
Vid ungefär ett år börjar de flesta barn gå. En del börjar knata redan vid nio månader, andra väntar tills de är 18 månader. Båda tidpunkterna är lika normala. Precis som barn är olika i sina personligheter utvecklas de också kroppsligt i olika takt. Barn som börjar gå ägnar halva sin vakna tid åt att träna på sin nyvunna förmåga. I början tar de korta steg för att lättare hålla balansen. Under de första månaderna fördubblas sedan steglängden, från ungefär åtta till fyra steg per meter. Det behövs många timmars träning innan gången automatiseras och känns som en självklarhet.
Genom träningen blir stegen säkrare och längre, fötterna håller sig närmare varandra, tårna pekar framåt och benrörelserna koordineras. Smidigheten och balansen kommer helt av träning. Och barn tränar verkligen! Mellan 5 och 6 timmar om dagen ägnar de alltså åt att röra på sig. Barn som är nybörjare på att gå har visats gå ungefär 9000 steg om dagen eller att knalla över 29 fotbollsplaner. Om dagen! Genom att ta sig fram över olika slags ytor övar de gångförmågan ytterligare. Att knalla upp för en backe, ta sig fram i sand, springa genom gräs eller gå på slät asfalt förfinar rörelseförmågan.
Att kunna förflytta sig främjar den sociala utvecklingen
För barnet är gåendet kronan på det första årets alla kroppsliga erövringar. Det gör att barnets upptäckande får en spurt eftersom den som precis lärt sig gå redan rör sig snabbare och över större områden än den som kryper. Dessutom har barnet händerna fria så att det lättare kan hämta och bära med sig grejer. Det sporrar också den sociala utvecklingen eftersom barn som går hämtar tio gånger mer saker än de som kryper. Saker som de vill visa sina föräldrar och få förklarade för sig.
Studier har visat att barn som nyligen lärt sig gå undersöker saker som de vill visa sina föräldrar uppemot fyrtio gånger i timmen och att de, i genomsnitt, kom med något nytt att dela med föräldern var fjärde minut! Det underbara med det här gemensamma upptäckandet som möjliggörs av barnets nya rörelseförmåga. Det innebär att umgänget nu i ännu högre utsträckning kan utgå från barnets initiativ. Ens uppgift som förälder handlar ju inte om att direkt stimulera barnets utveckling utan snarare att skapa möjligheter och utrymme så att den kan blomma ut.
Typiska beteenden:
- Utforskar världen och sin omgivning mer aktivt
- Söker uppmärksamhet
- Vill dela sina upplevelser med dig