I denna vecka pratar vi om att mentalisera eller “sätta sig i någons skor”, på temat social och känslomässig utveckling.
Som småbarnsförälder använder man sin röst och sin mimik på ett alldeles speciellt sätt. Vi pratar lite ljusare än annars, använder enklare ord och upprepar det vi säger med olika tonfall. I våra ansikten visar vi, inte bara vad vi själva känner, utan också vad vi tror att barnet känner. När barnet stelnar till inför en katt spärrar vi upp ögonen, låter munnen bli rund av förvåning och säger något i stil med ”en katt, nu blev du lite rädd men den är inte farlig” och så klämmer vi till med ett leende för att visa att katten minsann inte är farlig. Det här är en självklar del av föräldraskapet som vi sällan tänker på. Men forskarna menar att den här förmågan till inlevelse i barnet är avgörande.
Mentalisering - vad är det?
Processen att förstå barnets tankar och känslor kallas mentalisering och beskrivs ibland som förmågan att ”se sig själv utifrån och andra inifrån” eller att ”sätta sig i någons skor”. Den här förmågan, som är självklart mänsklig men som kan te sig flummig eller ogripbar, har betydelse för all kommunikation människor emellan och kan faktiskt fungera som ett vaccin mot psykisk ohälsa. För förmågan att mentalisera kring andra kräver att man har koll på sina egna känslor. Istället för att fastna i egna känslor och tankar, behöver man kunna leva sig in i och känna med någon annan. Och när barn får den hjälpen av sina föräldrar utvecklas deras egen förmåga att så småningom också kunna mentalisera kring andra.
Det hjälper inte bara barn i lek och relationer till andra utan har också betydelse för deras hälsa, koncentration och förmåga att hantera sina egna känslor. När man som förälder tusen gånger per dag ställer sig frågan ”hur blir det här för min lilla unge just nu” eller ”vad är det nu hon vill?” är det ett kvitto på att man lever sig in i barnets värld. Och den inlevelsen smittar alltså paradoxalt nog av sig på barnets egen förmåga till inlevelse i andra. Att bekräfta barnets känslor i ord ”nu blev du ledsen för att farfar ska gå” och att odla sin nyfikenhet på vad barnet tänker och upplever är fina sätt att stärka sin mentaliseringsförmåga som förälder.
Typiska beteenden:
- Försöker tolka dina uttryck
- Ökat närhetsbehov
- Söker trygghet och kontakt