Att få barn är psykologiskt en mycket stor förändring för en kärleksrelation. Det är en av de största utmaningar man kan stå inför som ett par, både i relation till sig själv och sin identitet och i relation till sin partner, sina vänner, föräldrar och partnerns släkt.
Många frågor kan uppstå
Att få barn utlöser två samtidiga rörelser - dels en rörelse i relation till den egna historien och ursprungsfamiljen, dels en rörelse framåt och den nybildade familjen. Vilken familj vill vi bli? Vilka gränser vill vi sätta i relation till respektive ursprungsfamilj? Kan mina föräldrar vara mer involverad i vårt nya familjeliv än dina? Måste vi leva på samma sätt som våra vänner gör med sina barn? Hur ska vi dela ansvar och tid på ett sätt som känns bra för oss, och vad händer med vår kärleksrelation, när vi nu har en ny kärlek som tar all vår uppmärksamhet?
Det är vanligt med parterapi
I min kliniska verksamhet som parterapeut är det mycket vanligt att par söker mig under denna tid. I all förväntad glädje över att få barn tornar sig även stora utmaningar i relationen upp. Ibland handlar det om att närhet och sexualitet mellan ett par upphört helt, ibland handlar det om att nya mönster i relationen - som en eller båda är missnöjda med - har blivit ett problem. Inte sällan kan det också vara egna jobbiga erfarenheter från barndomen och den egna familjen som har återaktualiserats genom att man själv har blivit förälder.
Familjebildningen innebär att man måste omfördela sina resurser och under en tid kan det verka som om man som förälder får mindre av allt; mindre tid, mindre frihet, mindre kommunikation, mindre sömn, mindre pengar, mindre beröring och mindre egen tid. Efter ett tag brukar saker stabilisera sig och man hittar åter en balans mellan varandra som par och i relation till omvärlden. Men ibland blir det problem och då behöver man stöd.
Familjebildningen innebär ju stora möjligheter att tillsammans prata igenom hur man vill att familjen ska leva. Vilka gränser behöver vi sätta i relation till våra respektive ursprungsfamiljer? För att det ska bli bra för den nya familjen är det viktigt att prata igenom detta tillsammans. Vi har alla så olika relation till våra föräldrar och ibland är det självklart att de ska vara en stor del av ens nya liv och ibland kan det vara otänkbart i lika hög grad. Det ser helt enkelt väldigt olika ut.
Det är viktigt att ta hand om sin tvåsamhet
En annan fråga är hur vi som par ska bli en god modell för kärlek för våra barn? Samtidigt som vår kärlek och uppmärksamhet riktar sig mot barnet vill vi också ta hand om vår parrelation. Ur ett barnperspektiv är det förstås väldigt viktigt att föräldrarna tar hand om sin tvåsamhet och sitt kärleksliv. Att redan tidigt i familjebildandet prioritera sin parrelation har därför visat sig avgörande för att inte tappa bort varandra. Ibland händer det nästan omärkligt att man underprioriterar relationen då så mycket annat finns att göra som ny familj. Därför är det bra att tidigt på ett medvetet sätt ombesörja tvåsamheten. Kärlek är en aktivitet som inte sköter sig själv.
En annan mycket hoppfull del av att bilda den egna familjen är att erfarenheter man själv har från barndomen och som kan vara svåra inte alls behöver upprepas i den egna familjen. Nya nära kärleksrelationer, både i relation till sin partner och sina barn innebär att man har en möjlighet att få en ny och korrigerad erfarenhet av kärlek.