I denna vecka pratar vi om hur barn påverkas av bråk, på temat känslomässig utveckling. Veckans ämne kan vara känsligt och komplicerat att beskriva.
I småbarnsfamiljer är det mer regel än undantag att tillvaron är upp och ner och mer känslosam än annars. Är man två föräldrar ska parrelationen kompletteras med ett gemensamt föräldraskap och den processen kan innebära både gräl och bråk. Det är alltså det normala. Det är lätt att tänka att så här små barn inte påverkas av höjda röster och bråk, men en amerikansk studie har visat att bebisar reagerar på arga röster även när de sover. Forskarna registrerade hjärnaktiviteten hos 6–12 månader gamla barn och trots att barnen sov och var så små så kunde man se att de områden i hjärnan som reglerar stress aktiverades av höjda röster och bråk. Barnen blev helt enkelt rädda. Man fann dessutom att de barn som var vana vid att deras föräldrar bråkade var de som reagerade starkast.
Utifrån detta drog forskarna slutsatsen att de barnen redan präglats av bråken och var extra känsliga för dem. I en uppföljande studie fann forskarna också att kopplingarna mellan hjärncellerna var annorlunda strukturerade hos barnen till de föräldrar som bråkade mest. De här studierna var små och behöver upprepas, men de bekräftar det man tidigare sett i studier på råttor. Nämligen att barns hjärnor faktiskt påverkas av hur vi beter oss som föräldrar. Och att sådant som skrämmer barn ristas in i dem och kan bli sår som de måste hantera genom livet.
Hur ska man då reagera på de här resultaten som förälder?
Är det läge att få panik över hur man förstört sitt barn för att man någon gång råkat skrika åt sin partner? Givetvis inte! Det är tvärtom självklart och naturligt att bråka ibland, särskilt som småbarnsföräldrar. Det är okej för barn så länge grunden är att man är sams, backar varandra, är kärleksfulla och visar ömsesidig respekt. För att avgöra hur barnet påverkas av bråken behöver man alltså fundera över hela dess situation. Hur mycket positiva känslor finns det? Badar barnet i kärlek och uppmärksamhet, har föräldrar som orkar se och lära känna det eller äter bråken upp all lust och energi? En annan viktig dimension är om man är två jämlikar som grälar eller om relationen är ojämn och en förälder förtrycker den andra. Det senare har förstås större konsekvenser eftersom det kan leda till att båda föräldrarna upplevs som skrämmande för barnet.
Det man ska vara uppmärksam på och förändra är alltså en föräldrarelation där bråken kommer ofta, tillfredsställelsen är låg och konflikterna långvariga. Det gäller även för relationer där bråken är sällsynta men där man går runt och surar och inte har något positivt utbyte med varandra.
Så vad gör man då om man bråkar mycket?
Ett konstruktivt och barnvänligt sätt är att söka stöd i familje- eller parrådgivning. Det positiva är att det faktiskt går att förändra sina sätt att kommunicera, att lära sig hantera sin ilska och att få till ett mer harmoniskt familjeliv. För många föräldrar ger barnets välbefinnande extra motivation att ta tag i negativa mönster. När det gäller våra barn är många av oss beredda att ta tag också i sådant som är jobbigt och tungt att förändra.
Typiska beteenden:
- Reagerar på stämningen
- Tar in känslor
- Skiftar i humör
- Söker bekräftelse och trygghet