Barnet iakttar, tar efter och prövar andras beteenden, ord, attityder och känslor. Forskare har visat att ett-åringar som får se en människohand pilla med en leksak direkt härmar handen och försöker göra likadant själva. Får de däremot se en maskin göra samma sak så låter de bli att härma. De förstår helt enkelt att människor är annorlunda än maskiner. Och det är självklart människorna som de väljer som förebilder och identifikationsobjekt.
Men barn imiterar inte urskillningslöst. De är tvärtom kräsna med vem de uppmärksammar och vill ta efter. Den som uppfattas som härlig, duktig, lik barnet själv eller som får uppskattning för det hen gör har bäst chans att bli barnets förebild. För att barnet ska ta efter krävs också att barnet ser det den andre gör som möjligt också för barnet själv att klara. När pappa sopar golvet i köket väcks barnets lust att hjälpa till. Både för att pappa är snäll och duktig men också för att barnet minsann känner att det också kan klara sopandet. Den här drivkraften har man förstås hjälp av som förälder. Att barnet vill klä på sig själv tar förvisso tid men ger träning. Ibland är det dock ens mindre charmiga sidor som barnet tar efter. Att höra sin lilla unge härma ens svordomar är kanske världens mest effektiva sätt att få en att tänka på hur man uttrycker sig.
Typiska beteenden:
- Provar saker upprepade gånger
- Vill försöka själv
- Humörsvängningar
- Kan upplevas frustrerad
- Vill vara delaktig
- Härmar beteenden