Få ord i språket är lika missvisande som ”föräldraledig”. Ur arbetsmarknadens perspektiv är man kanske ledig men knappast i ordets egentliga bemärkelse. För en utomstående kan det te sig avslappnande och mysigt att ”gå hemma” och mysa med ett eller ett par gulliga barn. Den initierade vet dock att tempot i den föräldraledigas tillvaro vida överstiger arbetslivets.
Insikten om hur lite ”ledig” man faktiskt är som föräldraledig går inte att läsa sig till, eller få återberättad av en halvfrustrerad partner som snäser åt en när man antyder att det hade varit gott med lagad mat när man kommer hem från jobbet. Det är en insikt som kommer genom levd erfarenhet, det vill säga genom att själv vara föräldraledig. Delad föräldraledighet ökar inte bara den ömsesidiga förståelsen för varandra utan också sannolikheten att man skaffar fler barn och förblir gifta eller sambos. Dessutom får man förstås närmare relationer till sina barn om man är hemma med dem och själv står för omvårdnaden.
Men hur vackert det teoretiskt sett än är att dela så kan det ändå knipa i föräldrahjärtat när man ska byta av ledigheten. För den förälder som varit hemma kan det kännas grymt att gå från ständig samvaro med barnet till att bara ses på kvällar och helger. Och den förälder som byter av kan oroa sig inför att själv axla hela ansvaret för ett barn som fortfarande inte kan prata. Att mjuka upp övergången är därför ett bra tips för alla inblandade. Sammanfaller den med en julledighet eller semester blir bytet mindre abrupt. Det är också möjligt att kanske saxa föräldraledigheten under en period genom att arbeta halva dagar var, varannan dag eller genom att successivt minska respektive trappa upp sin arbetstid. Men för att det ska funka i ens arbetsliv krävs framförhållning och planering.
Stäm av kring rutiner och barnets skötsel
För barnet underlättar det att den som har föräldraledigheten framför sig trappar upp sitt ansvarstagande för barnet. Tyr sig barnet mest till den som varit hemma kan den föräldern behöva ta sig hemifrån på kvällar och helger. Det underlättar för barnet och den andra föräldern att hitta egna rutiner. Gör också upp sinsemellan hur ni ser på samstämmighet i rutiner och barnets skötsel. Ska var och en ha sina egna rutiner med barnet eller vill ni att det finns en grund som är gemensam? Självklart spelar barnets personlighet in i besluten. Vissa barn behöver en tydlig struktur för att trivas medan andra gärna tar dagen som den kommer. Men man kan också bli överraskad. Även om man själv betraktat sina rutiner som livsviktiga kan barnet veckan efter plötsligt glatt anpassa sig efter den andra förälderns annorlunda rutiner.
Prata också igenom hur ni ser på information och råd från den förälder som varit hemma först. Att fråga ”får jag komma med ett råd?” kan underlätta för att informationen ska falla i god jord hos den andre. Kom också ihåg att alla är olika, en del vill hellre fråga själva när de undrar något medan andra vill ha ett fullklottrat kollegieblock med instruktioner.
I en intervjustudie svarar föräldrar som varit föräldralediga att de absolut skulle råda andra att också vara det. Att föräldrarna tyckte om föräldraledigheten berodde förstås knappast på det oändliga hushållsarbetet, utan det var tiden med det egna lilla barnet som värdesattes så högt. Att vara förälder vid sidan av någon annan är härligt. Men att vara den som barnet tyr sig till 50 gånger om dagen gör något särskilt med ens hjärta.
Ingen modell passar alla familjer
Men även om man är två och har jämställda föräldraambitioner är det inte säkert att man väljer att dela föräldraledigheten. Människor och familjer är olika och ingen modell passar alla. Att fördela föräldraansvaret mellan sig så att den arbetande föräldern får ta eget ansvar för barnet är förstås möjligt ändå. Dessa stunder där den arbetande föräldern får ta eget ansvar är viktiga för både barnet, som lär sig att ty sig till båda föräldrarna, och för den vuxne eftersom föräldrasjälvförtroendet får växa och föräldrahjärtat chans att svälla.
Är man singel som förälder har man förmånen att få njuta av hela föräldraledigheten. Men längtan efter avlastning och andra intryck kan också pocka på efter en lång tid av eget ansvar. Att hitta avlastning i form av människor som kan bli kontinuerliga vuxna i barnets liv kan göra stor skillnad. Kanske är det inte den nära släkting man förväntat sig utan istället lärarstudenten i porten bredvid. Det kan fungera precis lika bra. Barn är tack och lov inte knussliga kring biologiska band så länge de får sina behov tillfredsställda och får bada i kärlek.
Källor:
- Bergström M., (2021) Lyhört föräldraskap. Bonnier Fakta
- Bergström M., (2012) Att bli mamma. Tankar och känslor kring att vänta, föda och leva med barn. Bonnier Fakta