I denna vecka pratar vi mer om anknytning, och hur den inte behöver skadas av en jobbig första tid.
Vi önskar alla att våra barn ska födas till harmoni och trygghet. Vi vet hur viktig den första tiden är. Men för många av oss ställer kolik, svåra förlossningsupplevelser, slitningar mellan föräldrarna och amningskrångel till det. Det som skulle varit en lycklig tid blev kanske stressigt, olyckligt och rörigt. Och kanske tror vi att vi är ensamma om att ha det så.
När forskare intervjuar föräldrar visar det sig att omtumlande känslor och allmän röra faktiskt är det vanliga bland nyblivna familjer. Det är en viktig sanning att ta in, att det normala inte är ständig kärlek och rosa moln. Bortom Instagram är den vanliga verkligheten att vi bråkar, gråter och famlar oss fram under barnets första månader. Det är också viktigt att veta att sådana påfrestningar inte sätter spår i barnet för alltid eller leder till att barnets anknytning blir otrygg. Forskningen visar entydigt att barnets anknytningsrelationer är tåliga och slitstarka.
Anknytning anläggs under en längre period, stressa inte över mindre bra dagar
Hur trygg anknytningen till ditt barn blir handlar faktiskt om hur man tar hand om barnet under lång tid. Det finns inget visst ”fönster” för anknytning, utan barnets första anknytningsrelationer grundläggs under de första fyra åren. Om man blir sjuk som förälder, är ifrån barnet eller har det svårt av andra skäl så kan man reparera det genom att sedan finnas till hands och vara känslomässigt tillgänglig för barnet.
Det som lägger grunden för en trygg anknytning är att vi ibland kan njuta av barnet, ibland vara närvarande i stunden och ibland känna oss nyfikna på vad barnet ska göra. Om vi vore ständigt perfekta, pedagogiska och leende skulle anknytningen påverkas negativt. I våra närmaste relationer behöver vi vara mänskliga, med alla känslor och uttryck närvarande. Att leva med ständiga konflikter, psykisk ohälsa eller sjukdom, osäker social situation eller med våld i familjen innebär däremot risker för barn. Känner du dig otrygg, låg eller orolig är det därför viktigt att prata med någon du är trygg med, till exempel din BVC-sjuksköterska eller husläkare. Det finns hjälp att få!
Typiska beteenden:
- Vill vara mer delaktig
- Ser skillnad på ansikten
- Förstärker känslor med rörelser och ljud