Det är svårt att stå bredvid när en älskad person är sjuk i en ätstörning. Man vill hjälpa - men når kanske inte riktigt fram. Känslor som maktlöshet, frustration och sorg är vanliga. Kanske förstår man som anhörig först över huvud taget inte vad som pågår, ätstörningar är en sjukdom som den drabbade i det längsta vill förneka och hemlighålla.
Ätstörningar är en utmaning för relationen. Oavsett om den finns med från start när ett par träffas, om den utvecklas under relationens gång eller tar form av ett återfall, kommer den att påverka livet tillsammans. Finns barn med i bilden, om den sjuka är eller ska bli mamma, blir situationen än mer komplicerad och oron ökar. Vad ska man som anhörig ta sig till?
Försök att närma dig det svåra
Som anhörig är det vanligt att känna oro för att själv göra något som förvärrar den sjukas läge. Man är rädd att säga något ”fel”. Får man dessutom tydliga signaler om att ”inte lägga sig i” eller ”jag har inga problem!”, är risken stor att tystnaden lägger sig och hemlighetsmakeriet ökar. Något som skapar ytterligare påfrestning i relationen.
Försök att närma dig det svåra! Försök vara ärlig. Just öppenhet är en viktig nyckel för att få tillvaron att fungera. Våga fråga hur personen mår. Våga säga det du ser och uttryck din oro: Jag är orolig för dig. Jag är rädd för vad jag ser. Kan vi inte försöka prata om det som händer? Det handlar om att försöka få till ett nyfiket, empatiskt samtal utan att skuldbelägga eller anklaga.
Prata med barnmorskan
Uppmuntra gärna din partner att berätta för barnmorskan om sina problem, eller föreslå att ni tillsammans pratar med barnmorskan. Graviditeten, och tiden som nybliven mamma, kan vara en särskilt skör tid för den som jagas av ätstörda tankar. Det är viktigt att få hjälp och stöd och en förutsättning för det är att våga berätta om situationen för en person ni har förtroende för.
Öka din egen kunskap om ätstörningar
Om du förstår sjukdomen bättre, förstår du även mer om hur din sjuka partner har det och det blir lättare att ge stöd och hantera de situationer som uppstår. Ökad kunskap ger dig själv större trygghet och självförtroende. Med större förståelse för sjukdomens mekanismer är det till exempel lättare att separera själva personen från ätstörningen. Du kan ställa dig frågan: är det min partner eller ätstörningen som talar nu? Och rikta ilskan och frustrationen mot sjukdomen, inte mot den sjuka.
Du är viktig i tillfrisknandet
Viktigt att komma ihåg är att de flesta som får en ätstörning blir friska. Det kan ta lång tid och vara en besvärlig process, men det går att bli frisk och fri. I den processen är just de anhöriga ofta det allra viktigaste stödet och de som betyder mest för att personen ska orka och vilja kämpa mot sjukdomen.
Dock kan du som anhörig inte bota den sjuka, utan just finnas där som stöd. Motivationen till att bli frisk måste komma från den drabbade själv och professionell vård är ofta nödvändig.
Glöm inte bort dig själv
Det kan vara extremt ansträngande att stötta och hjälpa en person med ätstörningar. Som anhörig gäller det att själv stå pall, särskilt om det finns barn med i bilden. Att ta hand om sig själv, att själv få vila, göra något kul, tänka på något annat, är en förutsättning för att själv orka. Försök hitta andra att prata med, antingen inom vården eller bland vänner. Det finns särskilda stödgrupper och stödmöjligheter riktade särskilt mot anhöriga, något som många har stor glädje av.
Anna Ehn, medförfattare till boken Mamma med ätstörning som handlar om ätstörningar i samband med graviditet och småbarnstid.
Läs mer:
- En närståendes handbok – en praktisk handbok för närstående till personer med ätstörningar (Frisk&Fri, Riksföreningen mot ätstörningar)
- Mamma med ätstörning – kroppen, maten och vägen till ett sunt föräldraskap av Anna Ehn och Leone Milton (Natur & Kultur)
- Vägen mot det friska – att bli fri från ätstörningar av Anna Ehn (Natur & Kultur)