AdobeStock 218910696

Skillnad på förälder & främling

I denna vecka pratar vi om hur barn kan rygga för “främlingar”, på temat anknytning.

Barn föds med en beredskap att skapa anknytningsrelationer till dem som tar hand om dem. Men först nu, under barnets andra halvår i livet, träder anknytningsmekanismen in på allvar. Anknytningsmekanismen är en stressreaktion som slår på när barnet blir skrämt, oroligt eller trött. Och det är närheten till föräldern som slår av mekanismen så att stressen försvinner.

Framför allt i nya miljöer eller tillsammans med främmande människor, kan barnet få för sig att mammas eller pappas knä är den enda trygga platsen på jorden. För familjekompisar och släktingar kan detta vara en besvikelse. Plötsligt vill barnet inte sitta hos dem längre. En del kan bli så besvikna att de till och med hävdar att man som föräldrar gjort något fel. Men att anknytningsmekanismen fungerar så att barnet gör skillnad mellan sina föräldrar och andra är bara en bekräftelse på att barnets anknytningsrelationer nu är etablerade.

Som förälder får man ha respekt för barnets behov av närhet

Alla barn reagerar olika på nya personer och vissa barn är mer blyga än andra. Det här syns på anknytningsmönstret och behovet av att söka trygghet hos en anknytningsperson vid nya möten. På frimodiga barn märks detta mindre än på mer försiktiga ungar. Och lösningen på det här ”problemet” är enkel. Människor som barnet ryggar för behöver ha respekt för barnets reaktion och tålamod att försiktigt närma sig barnet i dess takt. Som förälder får man ha respekt för barnets behov av närhet.

Känns det påfrestande kan man påminna sig om att det här är en bekräftelse på att barnets viktigaste relationer utvecklas som de ska. Och förstås också om att nya faser snart kommer! Växlingen mellan närhet och avstånd är det som kommer att känneteckna barnets anknytningsrelationer framöver och det som barnet behöver öva sig på. Utvecklingen av de första anknytningsrelationerna pågår upp till fyraårsåldern. Först därefter betraktas de som etablerade.

Typiska beteenden:

  • Söker trygghet hos förälder eller annan person som barnet knutit an till
  • Söker bekräftelse
  • Nyfiken
  • Skiftar mellan glad och ledsen