AdobeStock 554034677

Tar ditt barn andras saker?

I denna vecka pratar vi om att ta andras saker, på temat social utveckling.

Att imitera, alltså iaktta och härma andra, är grundläggande för all inlärning när man är liten. Andra principer för att lära sig saker är träning, repetition (som ni förmodligen märkt) och trial and error (att lära sig genom sina misstag). När barn i den här åldern närmar sig varandra är de principerna viktiga att komma ihåg som förälder! För ännu kan de inte leka eller uppföra sig med jämnåriga; de smakar gärna på varandra, kryper över någon eller puttar den som är i vägen. Och framför allt tar de varandras saker. Att den spade man själv håller i handen är nästan identisk med kompisens spelar ingen roll. Det är ju just för att kompisen har den som den andra ser så lockande ut. Att ta varandras saker är helt enkelt så här små barns sätt ta kontakt och visa att de tycker någon ser trevlig och inspirerande ut.

Avledning kan lösa konflikter i sandlådan

Det är inte ovanligt att barn vill ha det någon annan har och även försöker ta det. För en som förälder kan det kännas lite pinsamt när ens barn beter sig ”illa” eller tar för sig av andras grejer. Men det är viktigt att komma ihåg att det här lite klumpiga sättet faktiskt är barnets första steg mot att utvecklas till en bra kompis och lekkamrat. Upp till fyra års ålder behöver barn stöd av vuxna för att få leken att flyta. Och det som gör att de vid den åldern faktiskt klarar att leka med varandra är den intensiva träning de ägnat sig åt innan. Liksom det faktum att vuxna hjälpt dem på traven.

Att lite omärkbart lyfta barn över hinder som uppstår är mer effektivt än att uppfostra genom att tillrättavisa. Mest effektivt är att avleda, avstyra, förutse och lite smidigt lösa potentiellt jobbiga situationer genom att trolla fram en likadan grej till den som blev fråntagen något, fiska upp en ny leksak till barnet som blev utan eller att avleda med något oemotståndligt. När flera bebisar är tillsammans är det bra om flera vuxna hjälps åt. Men att styra upp andras barn är känsligt. Det måste alltid, alltid göras med värme och kärlek.

Typiska beteenden:

  • Härmar uttryck och lek
  • Vill gärna ta det som andra har
  • Skiftar i humör
  • Visar intresse för nya lekar