I denna vecka pratar vi om temperament och anknytning, på temat anknytning.
Det är lätt att blanda ihop barnets personlighetsdrag och kvaliteten i dess anknytningsrelationer. Det kan kännas som att utåtriktade barn inte ”behöver” en som förälder. Eller som att barn som är avvaktande är ”otrygga” eftersom de inte ”tar för sig”. Men kvaliteten i barnets anknytningsrelationer (om de är trygga eller otrygga) handlar faktiskt om något helt annat än om hur utåtriktat barnet är. Den kvaliteten hänger på om barnet har utvecklat en (eller flera) strategi(er) för att ta hjälp att lugna sig i kniviga situationer.
Anknytning handlar om att barnet söker trygghet, tröst och beskydd hos någon och om att denna har närvaro och förmåga att lugna barnet på ett sätt som barnet kan ta emot. Anknytning beskrivs ibland som en dans mellan två människor. En dans som haltar ibland, som innebär att man ibland trampar varandra på tårna men som i grunden flyter på. Små barn behöver vuxnas hjälp att lugna sig när de blir stressade, rädda, upprörda eller ledsna. Att det finns någon eller några trygga människor som effektivt kan hjälpa barnet med det är så att säga kvittot på att anknytningen är etablerad.
Typiska beteenden:
- Söker närhet och trygghet hos personer i sin närhet
- Söker tröst