Den kommande månaden kommer vi prata om hur att peka faktiskt är en milstolpe och att det är viktigare att lugna barnets känslor än att uppfostra det, på temat social, känslomässig och tänkandets utveckling. Under ditt barns andra levnadsår kommer du att få uppdateringar två gånger i månaden.
I den här åldern (mellan 12-18 månader ungefär) brukar barn börja peka. Att de kan sträcka upp ett litet pekfinger och visa vad de vill låter kanske inte som någon milstolpe i deras utveckling. Men det är det faktiskt. Tillsammans med gesterna att klappa händerna (som kommer ungefär vid ungefär 9 månader) och att vinka (vid 9-12 månader) är pekandet en universell social gest som styrs av barnets starkaste drivkraft - att förstå och göra sig förstådd bland andra människor.
Pekandet är märkvärdigt på olika sätt
Att använda sin kropp för att kommunicera ökar barnets sociala repertoar betydligt. Pekandet kräver förstås viss fingermotorik och är märkvärdigt också på det sättet. Barnets kroppsliga utveckling sker nämligen inifrån och ut. Förmågan att styra bålen och hålla den upprätt föregår förmågan att styra ben och armar. Sist kommer sedan finmotoriken i händerna. Barn pekar för att de vill visa något eller för att de vill ha något. Och pekandet är också ett första steg i den viktiga aspekt av mänsklig samvaro som kallas joint attention eller delad uppmärksamhet.
Delad uppmärksamhet innebär att två människor tillsammans uppmärksammar något, delar en upplevelse. Att delad uppmärksamhet är en sådan milstolpe i barns utveckling beror på att tillståndet förutsätter att man förstår att man kan dela det man tänker på med någon. Att man kan ”veta något tillsammans” och att sådant gemensamt vetande ökar och stimulerar det som finns inom en själv.
Pekandet säger också något om barnets självkänsla. Genom att visa vad som intresserar en bjuder man in andra till att dela det intresset. När barnet pekar utgår det ifrån att du ska förstå vad det vill, känner och är intresserad av. När ditt barn pekar på något är det alltså en direkt inbjudan till dig som förälder - kom och dela det här med mig! Vårt spontana svar på den inbjudan är att klä barnets gest i ord. ”Menar du lastbilen där? Eller russinen?”, gissar vi. På så sätt ger vi barnen språket.
Typiska beteenden:
- Försöker förstå och göra sig förstådd
- Söker uppmärksamhet och bekräftelse
- Skiftar mycket i humör