Ibland avbryts livets lunk. Något händer och man anar att inget någonsin mer kommer vara sig likt. Man träffar en partner, avslutar en utbildning eller flyttar till en ny plats. Plötsligt är man en annan och ser på livet med nya ögon. Men kanske är det som du står inför nu, att bli mamma, ändå det mest omvälvande som kan hända.
Barn – inte en självklar del av livet
För de flesta av oss är barn ingen självklar del av livet innan vi får vårt första egna barn. Kanske har du aldrig ens hållit i en nyfödd liten människa, och förberedelsen inför föräldraskapet inbegriper inga tentor, uppkörningar eller examen. Något börjar gry i ens kropp, tar ens tankar och känsloliv i anspråk och drar igång en förändring där den psykologiska omställningen går hand i hand med den fysiska.
Kanske är det barn nummer två eller tre du nu väntar? Då är graviditeten bekant och du har koll på alla handgrepp som krävs för blöjbyte, rapning och tröst. Men ändå är det omvälvande. En helt ny människa som du ska möta. Med insikten och erfarenheten om hur omtumlande och betydelsefullt det är. Kanske har du tankar kring hur du ska kunna älska ännu ett barn?I så fall är du inte ensam. Det är vanligt att tänka så. Det fina är att våra hjärtan är plastiska och kan rymma kärlek för alla barn.
Att åka med i livets svängar utan att ta kommandot är ovant för oss. Vi vill ha kontroll, skaffa kunskap och förbereda oss för att kunna gilla läget. Men så funkar det inte riktigt i föräldraskapet. Hur mycket vi än läser, går på förlossningsförberedelse och följer barnets tillväxt så sker det viktigaste ändå på ett annat plan. Under graviditeten blir den fysiska anpassningen tydlig. Vi måste äta rätt, vila mer och stå ut med krämpor som vanligtvis inte tillhör vardagen. Samtidigt pågår den mentala omställningen för fullt i ditt huvud och hjärta. Ett psykologiskt förlopp som handlar om att ställa om sig inför födseln och mötet med det lilla barnet.
Inspiration från den egna barndomen
För många blivande föräldrar blir nattens drömmar mer intensiva och kretsar kring den stora förändringen man står inför. Tankar och minnen från den egna barndomen blir tydligare - kanske för att den är vår största erfarenhet av hur det är att vara barn. Att kunna leva sig in i hur det är att vara liten är en utgångspunkt för ett lyhört föräldraskap. Ur den egna barndomen kan vi hämta inspiration till hur vi själva vill vara som föräldrar. Eller tvärtom, inspiration till hur vi inte vill vara.
Det kan kännas som en övning i ödmjukhet, att låta livet forma en. Men allt det som pågår inom oss under graviditeten har ett syfte och ett mål. Alla tankar, känslor och all oro förbereder oss för att vi, på dagen D, ska vara beredda att möta vårt barn. Beredda att ägna det vår tid och vår uppmärksamhet. Acceptera dess beroende och hjälplöshet. Le när vi möter dess blick så att det får bada i känslan av att det är välkommet och viktigt.
Att göra sig beredd för att ta emot och känslomässigt ta in det lilla barn som vi ska dela vårt liv med är precis vad tiden innan födseln handlar om.
Om ni är två
Vid din sida har du kanske en annan blivande förälder. Någon som har sin egen process, lik eller olik din egen. Ofta hamnar vi i otakt som föräldrar, åtminstone i början. För när man väntar barn som blivande pappa eller medmamma tillåts man stundvis glömma föräldraskapet. Ofta tystnar frågorna på jobbet efter de första gratulationerna. För många medföräldrar handlar budskapen från omgivningen om att man ska vara ett stöd för dig, den väntande, födande och mamman. Det egna föräldrablivandet uppmärksammas mindre och medförälderns oro, förväntan och glädje kan kännas sekundära till det som händer med dig som bär barnet. Vill ni ha en gemensam process och förberedelse måste ni därför själva fokusera på den. Var tydliga mot andra om att det här är något ni gör gemensamt och tänker dela med varandra.
Kanske är ni samspelta, trygga med varandra och förutsägbara i era reaktioner. Kanske öppnar sig det oväntade mellan er. Slarvpellen skruvar upp skötbord och förbereder inför födseln genom att handla blöjor och bebiskläder. Eller så är din förnuftiga partner istället lamslagen och oroar sig över vad du äter eller om du ska snubbla när du går på trottoaren. Hur ni reagerar just nu säger ingenting om hur det kommer att bli på sikt. Men ni behöver lära känna de nya sidorna av varandra som föräldraskapet väcker. Vad känns oroligt och vad känns glädjande? Hur vill ni ha det tillsammans när barnet kommer? Kan ni formulera vad ni känner och önskar av varandra blir gemenskapen lättare.
Har ni förmånen av att vara två så ta vara på den. För föräldraskapet är en känslosam resa med oro som en oundviklig följeslagare. Ingen av oss känner sig mogen och självklar när vi möter vårt barn. Långt oftare känner vi oss som barn själva. Det är det naturliga. Men ingenting behöver heller bli helt rätt från början. Att bli förälder handlar istället om att lära känna en annan lite människa på ett alldeles speciellt sätt. Och att lära känna helt nya sidor av sig själv och ens partner. Det betyder att vi prövar, gör misstag och försöker igen. Vi får fler chanser att reparera med vårt barn än med någon annan i livet. Och den resa ni står inför nu kommer bjuda på ett pärlband av upplevelser. Upplevelser med mer glädje och mer smärta än andra resor. Välkommen till det här nya livet, så nytt i sin mest ursprungliga bemärkelse.