Amniotomi innebär att ta hål på fosterhinnorna och är en av de vanligaste interventionerna under en födsel. När man tar hål på fosterhinnorna gör man så att vattnet går, och det gör man antingen för att sätta igång ett värkarbete eller för att stimulera ett värkarbete under födseln. Då man tar hål på hinnorna får kroppen hjälp att frisätta hormoner (prostaglandiner och oxytocin), vilka kan mjuka upp livmodertappen samt göra värkarbetet mer effektivt.
Hur tar man hål på hinnorna?
När barnmorskan eller läkaren tar hål på fosterhinnorna görs det vid en vaginalundersökning med hjälp av en så kallad amnio-hook eller med en skalpelektrod. Amnio-hooken ser ut som en virknål. Med hjälp av amnio-hook eller skalpelektrod görs sedan ett hål i fosterhinnorna så att vattnet går. Det gör inte ont, men kan kännas obekvämt med vaginalundersökningen. Ibland kommer det lite fostervatten och ibland kommer det mycket. Känslan brukar beskrivas som att ofrivilligt kissa på sig.
Amnio-hook används till amniotomi när man bedömer att barnets hjärtljud inte behöver lyssnas på kontinuerligt under födseln, medan en skalpelektrod används när man vill göra just detta. Då fäster man elektroden på barnets huvud för att kontinuerligt avlyssna barnets hjärtljud. Innan och efter en amniotomi ska barnets hjärtljud alltid avlyssnas. Det är inte smärtsamt varken för kvinnan eller barnet med amniotomi, men däremot kan en vaginalundersökning kännas obehaglig.
Det kan vara värdefullt att känna till att värkarna kan tillta både i styrka och intensitet efter en amniotomi, så du bör bli erbjuden ytterligare smärtlindring innan en amniotomi görs.
Ditt samtycke behövs
Forskningsevidensen bakom amniotomi pekar på att det inte bör göras som en rutinmässig åtgärd i ett värkarbete. Däremot kan amniotomi förkorta värkarbetet om värksvaghet eller ett utdraget förlossningsförlopp föreligger. Det är viktigt att du som födande alltid får information om vilka interventioner som görs och varför samt att ditt samtycke ska inhämtas innan något görs.
Varför vänta med amniotomi?
Att bibehålla hela hinnor så långt som möjligt kan vara fördelaktigt för barnet. Detta för att risken för uppåtstigande infektioner minskar, men även för att barnets nedträngande i bäckenet då får ske på ett så skonsamt sätt som möjligt.
Källor:
- Abascal, G., & Huss, M. S. (2018). Att föda. Bonnier Fakta.
- Ajne, G., Blomberg, M. & Carlsson Y. (2021). Obstetrik, Studentlitteratur.
- 1177.se