Under olika skeenden av förlossningsarbetet kan du ha olika strategier hur du ska möta smärtan. Om vi generaliserar så kan du tänka på följande vis:
- Under latensfasen kan du välja att ignorera smärtan
- När smärtan tilltar behövs det kanske att du övergår till att distrahera den
- När det inte längre fungerar kan det kännas bra att acceptera smärtan som en hjälp
- Mot slutet av öppningsskedet och utdrivningsskedet gäller det att våga möta den
När smärtan tilltar går många in i sig själv för att lägga all sin energi på att hantera smärtan. Om smärtan är begriplig så blir den också hanterbar och kanske till och med meningsfull. Du kan komma att vara mer känslomässig än vanligt. Detta kan ta sig i uttryck på många olika sätt, du kan visa ett beteende som din partner inte tidigare varit med om eller känner igen. Det är också vanligt att alla sinnen förstärks som känsel, hörsel, syn och lukt. Tidsperspektivet kan också förändras.
Vissa kan reagera med en uppgivenhet när smärtan blir för stark, framför allt i slutet av öppningsskedet. Känslorna har tagit över, frustrationen, tröttheten och känslan av att ”jag klarar inte det här” kan infinna sig. Här är det viktigt att du känner dig respekterad och att stödet från omgivning är maximalt. Du behöver bli tagen på allvar och få all bekräftelse och uppmuntran som finns att ge från de personer som finns i rummet. Hur du än reagerar så är det viktigt att omgivningen respekterar ditt sätt att uttrycka dina känslor och visar sitt förtroende för att du kan föda ditt barn.
Energi och vätska krävs för att bättre hantera smärtan och koncentrationen. Även livmodern behöver energi för att klara av det stora arbete som ska utföras för att barnet ska födas. Du behöver tänka på att det sker i lagom mängd helst med både salt och socker och mat som är lättsmält för att kroppen ska utnyttja det på bästa sätt.
Källor:
- Abascal, G., & Huss, M. S. (2018). Att föda. Bonnier Fakta.