Förlossningsarbetet kan starta av sig själv på 2 olika sätt:
Det vanligaste är att värkarna startar. De flesta kvinnor brukar beskriva det som någon form av mensvärk; smärtan uppfattas ofta som diffus, otydlig och lokaliserad till nedre delen av magen, ljumskarna och ryggslutet. Det är inte så vanligt men det händer att värkarna startar med täta intervaller och är mycket smärtsamma. Oregelbundna, diffusa värkar kan komma och gå i ett par dygn men om det är förlossningsvärkar kommer de att övergå till att bli mer intensiva, smärtsamma och regelbundna.
I cirka 15 % av fallen är det fostervattnet (vattnet) som går. För vissa kommer det lite fostervatten, vilket kan göra det svårt att skilja mot en vanlig flytning. För andra är det ingen tvekan då det rinner stora mängder fostervatten. Färgen på fostervattnet är vanligtvis färglöst som vatten med lite vita flagor i, men ibland kan fostervattnet vara gult/grönfärgat. Om fostervattnet är grönfärgat innebär det att barnet har bajsat i fostervattnet. Det brukar finnas nästan en hel liter fostervatten runt barnet i slutet av graviditeten och fosterhinnorna fortsätter att bilda nytt vatten även efter det att vattnet gått.
Om du tror att vattnet har gått tar du kontakt med den förlossningsklinik där du ska föda. Barnmorskan kommer då att ge dig besked om hur du ska gå tillväga och vad som kommer att ske. Om allt är normalt och du och barnet mår bra är det ingen brådska att åka in till förlossningen för kontroll. Om du inte kommit igång med värkar efter en kontroll brukar man avvakta 1-2 dygn innan man sätter igång ditt värkarbete, ofta kommer du själv igång med egna värkar efter att vattnet har gått. Om fostervattnet ändrar färg från klart till grönt eller om du upplever tecken på infektion såsom feber eller sjukdomskänsla ska du kontakta förlossningen direkt.
Det vanligaste är ändå att fostervattnet avgår i slutet av öppningsskedet. I sällsynta fall så går inte vattnet utan barnet föds i hela hinnor, eller “segerhuva” som det också kallas. Då får barnmorskan med hjälp av sina fingrar föra hål på hinnorna så att barnet kan skrika och öppna upp lungorna.
Källor:
- Abascal, G., & Huss, M. S. (2018). Att föda. Bonnier Fakta.