Vecka 36

Barnet är nu cirka 45 cm lång, och väger cirka 2,59 kg i början av veckan och cirka 2,76 kg vid veckans slut.

Barnet lagrar nu fett inför livet utanför livmodern. Fosterrörelserna kan ändra karaktär till att bli mer kraftfulla, buffande knuffar. Du kanske kan se en armbåge eller en häl som putar ut mot huden – ibland till och med en hel fot!

Även om barnet har mindre utrymme nu känner du som blivande mamma fosterrörelser varje dag. Rörelserna kanske ändrar karaktär, men inte frekvens. En bra rekommendation är att lära känna ert barns rörelsemönster – det gör att du lättare kan notera om något avviker. Lita även på din instinkt! Känner du att det är något som känns fel så kontakta din mödravård eller förlossningsenheten direkt.

Ditt barn har förmodligen fixerat sig i bäckeningången nu eller så är huvudet fortfarande rörligt. Det här kontrollerar din barnmorska vid varje besök mot slutet av graviditeten. En del barn fixerar sig inte helt förrän värkarna börjar eller vattnet går.

Om ditt barn ligger med rumpan ner, i så kallad sätesbjudning, kan du bli erbjuden att försöka göra ett vändningsförsök på sjukhuset. Syftet med vändningsförsöket är att få barnet att vända sig till att ligga med huvudet nedåt, vilket beroende på hur ditt bäcken och hur barnets huvud är konstruerat gör det enklare att föda. Det går ofta bra att föda ett barn som är i sätesbjudning, dock är det mer ansträngande för barnet att födas med rumpan först, och därför kan beslut om att avbryta för en kejsarfödsel behöva tas.

Vändningsförsök Om du tackar ja till vändningsförsöket så görs det på sjukhuset. Först får man ett läkemedel som har till syfte att få livmodern, som ju är en muskel, att slappna av. Sedan utförs vändningsförsöket av en förlossningsläkare som, genom att klämma på magen, försöker hjälpa barnet att slå en framåtkullerbytta.

Det är helt frivilligt om man vill göra ett vändningsförsök eller inte. Vid cirka 50 % av alla vändningsförsök lyckas man få barnet att vända sig till huvudbjudning.

Går det inte att få barnet att vända sig får du ta ställning till om du vill föda i säte, då behöver vissa kriterier vara uppfyllda, dina bäckenmått kontrolleras med hjälp av röntgen och barnets vikt skattas vid ett tillväxtultraljud.

Vaginal sätesfödsel kan vara möjligt Är bäckenmåtten tillräckligt rymliga och om barnet inte väger för mycket i kombination med att du är motiverad till att föda vaginalt så kan man planera för en vaginal sätesfödsel. Du får utförlig information om det här på ditt sjukhus och du kan även fråga din barnmorska eller läkare så att du får mer kunskap och kan göra ett informerat val.

Uppfylls inte kriterierna eller du inte känner att du vill föda vaginalt planeras det istället för en kejsarfödsel.

Svårt att sova? Du kan ha svårt att sova, och behöver vända dig ofta. Kanske drömmer du kraftiga, tydliga drömmar. Det är mycket som ska bearbetas inför förlossningen och den nya familjen. Fortsätt vila så ofta du har möjlighet till, de sista veckorna kan kännas extra tunga och långsamma.

Praktiska förberedelser Det kan kännas skönt att förbereda sig inför ankomsten av ytterligare en familjemedlem genom att fylla frysen med mat. Att redan nu be vänner och familj att ta med sig mat när det kommer på första bebisbesöket, så slipper du/ni både ha flera barn, en nyfödd och agera cateringfirma på en och samma gång.

Det brukar också vara bra att dra ner på kraven de första veckorna med en nyfödd, särskilt när det redan finns flera barn i familjen. De blir ofta lite extra turbo när en ny familjemedlem gör entré och alla relationer ska omförhandlas. Ibland är det inte alls det barn som är närmast i ålder som reagerar kraftigast utan det barn som är äldst. Ge det tid, alla kommer att landa in i det nya förr eller senare!

Om du väntar tvillingar Nu är det snart dags att träffa barnen! Vid det här laget har du säkert stenkoll på vilket av barnen det är som sparkar var och när och du kanske redan nu känner skillnad på deras personligheter. Även enäggstvillingar har olika personligheter trots att de delar DNA.

Nu kan förlossningen ske när som helst, även om det oftast dröjer, så det är bäst att inte åka allt för långt ifrån din partner.

Nu är det vanligt att man träffar barnmorskan/läkaren oftare än i början av graviditeten för att kontrollera att både den som bär barnet och barnet mår bra.

Vad är era tankar kring födseln? Det är även hög tid att prata med er barnmorska på barnmorskemottagningen om era tankar kring födseln, till exempel om den gravida föredrar någon förlossningsställning framför en annan och val av smärtlindring. Det är viktigt att du är involverad i dessa beslut så att du kan vara din partners språkrör under förlossningen. Det är ju trots allt du som förmodligen känner din partner bäst.

Ett bra sätt att fundera tillsammans kring de här frågorna är att skriva ett förlossningsbrev. Förlossningsbrevet tar man med till förlossningsavdelningen och lämnar till personalen. En förlossning är väldigt oförutsägbar och man kan givetvis inte veta exakt hur förloppet blir, men brevet kan ändå göra att personalen lär känna er lite bättre och kan ge er en bättre upplevelse.

Att formulera era önskemål är dessutom ett bra sätt för dig och din partner att förbereda er mentalt på förlossningen.

Här är några frågor som kan utgöra mall till ett förlossningsbrev:

• Det här är viktigt för oss
• Det här ser vi mest fram emot
• Det här är vi mest oroliga över
• Erfarenheter av tidigare födslar
• Tankar kring smärtlindring
• Tankar kring ställningar att föda i
• Hur kan personalen stötta den födande under förlossningen
• Rollen som vi vill att partnern/stödpersonen ska ha under förlossningen
• Så kan ni stötta partnern/stödpersonen
• Så här vill vi ha det efter födseln
• Våra tankar om amning och skötsel av barnet den första tiden